Förlossningsberättelse Jonna
Hur allt började när Jonna kom till världen.
Fredagen den 5/2 gick jag ner till Jacobs moster vi skulle leta efter barnkläder allt var lugnt hela dagen men sen på kvällen vid ca 6tiden gick slemproppen o tänkte att de kan ju ändå dröja flera dagar innan det händer något….
På kvällen fick jag värkar men dom var fortfarande oregelbundna o som jag skrev på Facebook de kändes verkligen som tusen nålar att någon vred om hela livmodern.. försökte sova men gick inte så la mig i soffan o låg o klockade värkarna på varktimer.se men var som sagt oregelbundet men från kl 01-04 så var det ganska regelbundet var mellan 3-5 minuter mellan varje och tillslut orkade jag inte mer o ringde in till förlossningen vid kl 4 o då skulle jag lägga mig i badet så sagt o gjort tyckte inte de hjälpte så jätte mkt…
Tror klockan var 8-9 eller något sånt vet inte riktigt men ringde in till förlossningen iaf så vi fick komma in iaf för en undersökning för jag kände de att de inte går längre.
Kl 10.50 blev vi inskrivna då jag var öppen 4cm där efter fick vi ett rum och jag fick gå till badet, ett jätte fint bad såg ut som ett spa rum ett stort badkar, fina blommor o värme i taket o grejer jätte mysigt var de iaf så där låg jag till kl 13, barnmorskorna kom in o kollade till mig titt som tätt o kollade även hjärtljuden…
fick även maten serverad där inne stekt potatis, pannbiff o grönsaker smakade inget gott usch men tryckte i mig grönsakerna iaf så jag fick i mig något.
Vid 13.40 tog barnmorskorna hål på hinnan o de var massor av vatten! Och det var även mekoniumfärgat, var en väldigt konstig känsla att ligga där när allt vatten bara forsade. Sen fick jag bara ligga där inne o vänta o vänta o försökte härda ut med värkarna men sen orkade jag inte så mkt mer så jag fick prova på lustgas och då var kl 13.56 tyckte inte den funkade i huvudtaget hade så ont så jag inte visste var jag skulle ta vägen försökte mest koncentrerar mig på att andas med för kändes som man inte fick luft när värkarna kom.
14.40 då fick jag Epiduralbedövning, var jätte svårt att ligga still när man visste att dom höll på med ryggen samtidigt som man kämpade med värkarna, sticket gjorde lite ont men inte så farligt men konstig känsla när dom sprutade in medlet blev helt kallt på halva ryggen, kramade även hårt om Jacobs hand när dom sticker o grejar för någonstans var jag ju tvungen att ta ut smärtan någonstans fick ju inte röra mig…
Låg sen o vilade ett tag till och efter ca 20 minuter var jag uppe o stod i gåstol, gick inte gå vidare långt var ju kopplad med tre olika slangar i vänster arm o sen på insidan av låret var en annan koppling till Jonnas hjärtljud så var ca 2m jag kunde röra mig från sängen högst.
15.44 kopplar dom på ett värkstimulerande dropp och oj vad ont jag fick av de, det verkligen fungerade som det skulle var bland det värsta jag har varit med om värkarna blev bara värre och värre hela tiden tack vare det droppet och vid kl 16.58 ligger jag på en smärtgräns 10/10 igen så då ringer barnmorskan hon som la EDA och då ger dom mig något mer medel i ryggen som faktiskt hjälpte. Händer inte så mkt jag sitter mest på en pilates boll med Jacob som stöd för ryggen och andas genom värkarna o försöker stå ut med smärtan.
18.40 känner jag ett oerhört tryck som om man vore förstoppad! Så går på toaletten sitter väl där ett bra tag o barnmorskan kommer in då och då o försöker ta hjärtljuden men går inte så får ta det med CTG ist, tillslut kollar dom iaf hur öppen jag var eftersom jag fortfarande hade trycket neråt och då känner hon tydligt Jonnas huvud var på väg och då fick hon larma och då var kl 19.26 in kommer massor av folk och kaos blev de jag fattar ingenting, jag får ligga på sidan o försöka krysta men sen försvann hjärtljuden så fick vända på mig till rygg men funkade inte heller o sen försöka ligga på andra sidan men det var inte heller ok så hamnade ändå på rygg tillslut, fick krysta efter egen förmåga men blev tillslut värksvag och orkade inte mer och eftersom hjärtljuden försvann var det bråttom att få ut Jonna så fick det bli sugklocka, minns bara lite kort att de ser ut som en stor klocka på en vagn o till den var tre personer så det var jätte mkt folk inne på rummet tror det var 7st fast vet inte jag var väldigt förvirrad av allt.
När dom satte in klockan så gjorde det jätte ont shit tryckte upp en metallgrej juh hum vilka grejer fast det gick ganska fort sen dom fick bara dra 3 ggr sen var hon ute! Fick lite panik för jag såg hur Jacob la sig på golvet bredvid mig för han klarade inte mer jag fattade inget men var tydligen så att hon hade navelsträngen 4 varv runt halsen och han trodde hon var död så han blev jätte rädd men där låg jag o fattade ingenting men fick bara lite panik om varför han la sig ner. Dom la upp Jonna på magen o dom torkade henne o fixade sen tog en barnläkare Jonna och sprang iväg med henne o Jacob fick följa med, där låg jag på sängen o visste varken om de var en tjej eller kille för ingen visste tydligen för allt gick så fort eftersom hon var så medtagen.
Så 20.08 blev hennes egen tid då Jonna kom till världen och hon är himlafödd alltså med huvudet uppåt och därför fick jag sys lite men var tydligen inte så mkt ondast gjorde nog när dom höll på o trycka på magen för o få ut placentan (moderkakan) o sen kollade dom den o tillslut konstaterade dom att allt var okej men dom var lite osäkra först vet inte riktigt varför men hörde bara att dom diskuterade en massa och dom tryckte o tryckte på magen… o mellan allt så kommer Jacob in med Jonna o berättar att de är en liten tjej men de visste jag ju redan för de hade jag sagt redan från början… o allt folk började försvinna och det blev lugnt o skönt fick äntligen hålla i Jonna och vi fick in lite mackor o the och då var kl 22 någonting, efter vi fikat o andats ut lite så kommer en sköterska in o hjälper mig upp för mina ben har inte funkat tidigare efter epiduralbedövningen så de var lite läskigt och jag fick duscha av mig och sen fick vi gå till BB där vi fick ett eget rum.
Förlossningen blev jag lite skrämd av till en början och tror nog jag fortfarande är lite rädd för den smärtan igen och all panik det blev men det är det bästa man kan vara med om man kan inte beskriva den känslan med ord när det liggen en liten bebis på magen som man kämpat så länge för att få ut och den lyckan man känner efter när man är bara du, din partner o lilla bebis som är inne på rummet efter allt som har hänt man känner sig starkast i världen och inget kan krossa dig så kände jag iaf.. så det var min berättelse om hur Jonna kom till oss.
Några timmar gammal bara
3 dagar gammal
18 dagar gammal, tagen idag:)
